Svart Blogg.

Det är dags att tänka efter..

Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls. När tiden går för fort och världen gungar så finns det alltför mycket tid över. Nu säger jag inte att det är fel med att det finns tid över för saker som Äventyr, Kärlek och Dans! Tvärtom, när det finns tid över för mysiga upplevelser ska man helt klart njuta och leva för stunden. Dock så finns det just nu alltför mycket tid över för att tänka och det betyder att alla möjliga scenarion spelas upp just nu, likt en pjäs skriven av shakespeare så har jag också skrivit mina tankar för att va förberedd på det jag minst av allt vill uppleva. Jag har just nu insett att det är det här som omedvetet får mig att undvika att försöka sova, denna pjäsen har spelats alltför länge.. Tänk om jag kunde sluta tänka, för det här är så onödigt. Pjäsens innehåll är ju något jag själv har satt ihop fiktivt och om jag stannar upp en extra sekund, lyssnar på hjärtat och hur jag känner.. Så vet jag att den tragedin pjäsen handlar om egentligen bara är en ridå för något som jag vet är kärleksfullt och vackert! Ibland måste man bara låta förnuftet besegras och lita på vad ens hjärta och känslor säger, för jag vet att minsta lilla inspiration ifrån den/det jag håller varmt i hjärtat kan utföra mirakel på mig.

"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar. " /Nalle Puh

..och lilla fågel blå

Jag har aldrig direkt vart speciellt bra på många saker. Jag kan dansa, därav kan jag säga att i bästa stund så borde jag va en medelmåttig dansare iallafall. Jag kan inspirera och uppmuntra människor, därav kan jag förhoppningsvis säga att jag kanske är en "betydelsefull" människa, (för nån/några i mitt liv). Det måste va det här som jag kanske är lite bra på i livet. 

När man då egentligen inte vet hur man ska inspirera eller glädja (något man själv känner att man kanske är lite bra på vanligtvis) den lilla fågeln blå som ramlat ur boet och fått se en annan del av den stora vida världen, så uppstår en väldigt "konstig" känsla inuti, en enda liten vindpust i rätt riktning hade ju räckt för lilla fågeln blå för att upptäcka stjärnorna och få sväva i himlen igen. "Det kunde ju lika gärna ha varit jag".

05.40

Till dig som läser allt det här vill jag först tacka för att du tar dig tid att läser vad jag har på hjärtat, idag såsom alla andra dagar då jag skriver om mina egna tankar, funderingar och känslor, skriveriet är något som jag faktiskt mer och mer brinner för och därför är det kul att det kanske är nån där ute som läser alla konstigheter som jag skriver.

(Ps. Avnjut gärna Staffan Hellström's - Lilla Fågel Blå medans du läser)

//And then there was Robin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0