jazzgossen

Det är mörkt. Väldigt mörkt, just nu är det bara en datorskärm och ett väldigt skinande G15-Tangentbord som lyser upp tillvaron. Spotify spelas i bakgrunden och det är även det som styr mina känslor just nu, nyfunna låtar sätter sina spår. Framför mig har jag filosofins värld uppslagen, Kaptitel 10 - Tvivel ger sinnesro för att va exakt och det är även det som styr mina tankar för tillfället.

Om du söker efter något så måste man förr eller senare finna det eller komma fram till att det icke står att finna, då hamnar du i ett vägval. Antingen fortsätter du sökandet eller så kommer du till den slutsatsen att det går inte att finna. Men ibland måste väl resan och sökandet va en viktig del av målet? Längtan och väntan för att just ditt mål och det du allra helst vill ska ske kan ju va olidlig ibland. Men när du väl står där vid målet så är det ju helt klart värt varenda minut spenderad för att ta sig dit.

Oväntade händelser och inspirerande möten kommer alltid finnas på vägen, det gäller bara för dig att besluta hur du ska reagera och fortsätta därefter, alla val vi gör här i livet leder nånstans (förhoppningsvis till det bättre). Som den lilla flickan i sofie's värld. Hela hennes världsbild förändras pga några små mystiska brev som dom här filosofiska frågorna.

Hur kommer det sig att många människor blir så vana vid världen att de en vacker dag slutar att förundra sig? Vi blir sakta men säkert för medvetna om att allt funkar på ett vis och så kommer det va. Men tänk om vi alla skulle sluta ta allt för givet och börja förundras över hur livet ser ut. Är det verkligen inte fascinerande att höra ljudet av precis ingenting och finns det inte nått ljus i mökret? Man vänjer sig alltför lätt vid allt och inget. En sådan enkel sak som en tanke eller handling av kärlek kan få vem som helst att känna sig värdefull, men hur ofta tänker vi egentligen att vi hade kunnat göra nåns dag, eller gunga världen för nån? För man har väl vant sig vid det faktum att man inte behöver bli påmind..

Nu till nått annorlunda. Helgen? Ja, den har vart äventyrlig! Dans på swing som vart oväntat kul och sedan en "mindre" rofylld lördagsutgång. Men ja man kan inte ha allt här i världen. Detta leder mig nu till följande: En vecka fylld av plugg, sjukt mycket plugg och en massa träning. Det här med motion är bra. Väldigt bra för att påpeka hur mycket nytta den gör. Så ATC ska få sig en påhälsning imorgon om jag hinner efter Buggkursen, mer kondis till robin betyder mycket mer rolig dans och det kan ju inte va fel?

Jag hoppas också på lite glada nyheter =), snart gäller det ju och det är inte vilken händelse som helst! Och för övrigt är jag uppe alltför sent, o det är egentligen utan minsta lilla inspiration för att skriva nått jag själv anser va "vettigt". Så jag avrundar helt enkelt med:

"Hold me, tell me everything’s ok." - Itchy Daze.


//.. a part of me is called robin.