Ett sällsynt exemplar!
Det kom som en uppenbarelse. En sådan simpel sak som att ha fått säga det som fanns på hjärtat, att få ha tröttat ut kroppen helt till den punkt man bara känner att nu lever man. Jag gillar det här, att va den jag är. Och att jag svänger värre än en lindy hop (okej då, jag borde pulsa mer). För en gångs skull slutade jag tänka och vet ni vad? Det kändes bra. Så vafan.. Det får gå som det går, det får bli som det blir.
Jag är fast i ett trafikljus och det visar inte rött, men inte grönt heller. Här står man i skenet av ett gult ljus.. men va tusan, jag kan väl leva under tiden! Njuta av tillvaron, av nära och kära, av mysiga minnen och nya som kommer skapas. Well, Hey robin :) du har kanske lärt dig nått idag. Och vet du, oavsett om trafikljuset kommer visa rött, eller grönt framöver, så gäller det att ha njutit av vägen dit.
Tack!
