Hello, my treacherous friends.
Irriterande hur arg man faktiskt kan bli på en del knäppa saker som existerar fast luften som dom förbrukar är mer värdefull än deras patetiska försök till arga leken liknande beteende, kanske ska skriva en arg lapp fast tråkigt nog kan lappar va alltför svårförståeligt för denna art och således inte göra nån nytta. Förståss, har lappen en fin färg så väcks nog den slående krabatens förstånd till liv, om än så för bara någon sekund och det kan ju kanske göra under? Nu ska vi således inte hoppas på för mycket här, troligtvis då en hel cykel i evolutionsutvecklingen har hoppats över så funkar nog korta kommandon lättare, sitt, skäll, lär dig cykla utanför badkaret! Snälla gör en insats för växthuseffekten och sluta andas, tänk så mycket klokare världen skulle bli med så var inte så självisk, gör det för mänskligheten!
Ps.
Punk på en dansbandskväll, Punk ibland en massa raggare.. tacka gud för Ebba Grön och 800 Grader..
In your face!
Walk of fire.
I'd rather be myself than play someone else now
My heart will never let me down, I'm on my way
Shine
I am what I am, I will always be the same.
I will keep on running.
Andas.
Vilken förunderlig borg. Belägrad högt upp på en högt avlägsen plats, nästan som i en fantasi värld. Mjo, det måste va i en fantasi värld det där slottet finns, det skulle aldrig att funka att bygga det som dom gjort på den tiden. Åh, nacken värker. Det var inte så bekvämt att ligga i en tandläkarstol alltförlänge. Sitter och väntar på att dom ska plåga mig. Har blivit stucken av en gigantisk nål och hela högerläppen är bortdomnad. Väntan gör att spänningen byggs upp, jag som försöker lära mig att slappna av. Hmm, nu är det dags. Andas, du måste tänka på andningen robin!
Lägger händerna på magen, känner hur bröstkorgen fylls med luft. Ja, jag tänker på andningen. Helgen, resan i ett snöfyllt sverige, dansen och pulsandet, kritiken och snacket. Ja helgen har varit lärorik, bara jag inte drar paraleller till en negativ tid nu, jag kan inte förknippa det här fina med något sådant.
Vaknar upp ur tankarna, ljudet är nog nästan det värsta, att höra hur det borras, men det är inte så farligt som jag minns att. Trevliga människor det här med, frågar hela tiden om allt är bra, känns tryggt.
10-minuter senare och en massa nya tankar och funderingar så var det klart. Puh, det känns bra. Slänger av mig dom blåa sockeplast överdragen och beger mig ut i den snöfyllda lilla byn.
Traskar uppåt mot arbetsförmedlingen, planen var att hämta ut några utbildningskataloger och börja leta. Kanske är det så att jag behöver ett nytt mål, att jag bör ge upp det jag har nu och satsa på nått som faktiskt får mig att må bra.
Snö överallt, känns nästan som att den aldrig kommer att ta slut. Bara i helgen ställde den ju till problem då man skulle ut o resa till GBG. Fast tåget kom ju fram, även fast det krävdes att lokföraren var tvungen att gå ut och skotta. Framme vid arbetsförmedlingen, ja sicka minnen det här väcker. Dock är det nog något man hellre hade glömt bort, men nu får man ju iallafall sina kataloger och bara det är ett steg i rätt riktning.
Beger mig sakta men säkert hemåt, fylld av tankar och nya utmaningar att ta mig igenom, men först och främst ska jag lära mig att andas.
Låt mig.
Förr eller senare ska jag uppdatera här, har lite tankar på gång.. ska bara få lite tid.
Livets godisaffär.
En bit i godisaffären innehåller däremot nått sött, ljuvligt och smakar underbart gott. Det är just den här biten alla barn vill åt, vem hade inte hellre valt det söta framför romrussin?
Men hur ska man veta vilken bit som är den söta och ljuvliga och inte innehåller smaken av romrussin?
Godisbitarna finns i olika skepnad och form, en del kan va tjocka, en del smala. En del långa och en del korta. Det finns inga innehållsförteckningar som klargör klart och tydligt vad just den där biten innehåller.
Allt du har att gå efter är ett namn, ett utseende och sedan är det upp till dig att ta reda på hur den smakar.
Säg mig, hur ska man då finna den söta, ljuvliga biten?
Det finns en liten chans att den första biten du tar kommer va den ljuvligt goda biten, att den andra kommer va det, osv. Du måste dock hela tiden va beredd på att det kan va en romrussin som döljer sig bakom den vackra formen, du måste va beredd på att få dina förväntningar krossade och bli besviken. Det hör till jakten på den ljuvliga godsaken, att hela tiden bli besviken för att sedan försöka på nytt. Tills den dagen då du finner den, denna oerhört ljuvliga känsla av att finna smaken av det söta istället för bitter romrussin.
Den dagen du finner just den biten så vill du att den första tuggan ska vara för evigt, du vill självklart inte äta upp den alltför snabbt utan spar på den, njuter och drar ut på processen så långt det bara går, ända tills den inte finns kvar..
Jag hoppas att du, kära läsare en dag ska finna denna bit.
Ps. Du vet den där ljuva biten? Den är olika för alla.. Den biten som för ett barn smakar romrussin kan för ett annat smaka underbart, men när du väl finner den.. se till att njuta av att länge..
Ja, vet du?
.. vad gör jag här egentligen? I kylan, i en stad som jag inte trivs i och långt ifrån dom som står mig närmast. Tänk om jag faktiskt hade kunnat hitta en intressant utbildning, vilket framsteg bara det skulle ha varit. Eller om det hade vart så pass mycket varmare ute, då hade man ju faktiskt kunnat ge sig ut och springa som man saknar så mycket nu. Oh, här ska jag av. Bussfärdena går alltid lika fort när man försvinner bort i tanken. Ett äldre par ska med av, en nisse bärandes på ett gitarr fodral med. Well jag har ingen brådska av, jag kan vänta. Kylan smeker min kind när jag har tagit klivit ut på trottoaren, det slår mig hur mörkt det egentligen är, är klockan verkligen så mycket? "Bzz" det vibrerar, nej va tusan det ringer. Svarar.. Hmm okej, ah tusen tack, tack så mkt, topp då vet jag det. Lägger på och genast slog det mig, varför bockade jag så fort jag sa tack i telefonen? Det är ju inget som mottagaren kan se men tydligen så skedde det av bara farten. Nåväl, ifall det kan jag bjuda på, på bra humör så. Tar riktning hemåt och beger mig sakta men säkert, ingen brådska här inte. Det blir ändå bara att sätta sig framför böckerna och studera så flitigt när man väl är hemma. Jomenvisst, jag vet ju hur det brukar sluta. Kommer in i värmen, skönt. Genast så börjar man känna efter, aj då.. Kroppen verkar, axlar och rygg vill inte va med längre. Kan det va dansen? Sovit konstigt? Hmm, oroligheten kanske har satt sina spår. Men det går nog över, man får hoppas på det bästa helt enkelt. Allt slutar väl bra, förr eller senare? Jodå, inte ska en sån sak sätta käppar för kvällens planer, även om jag hellre hade lagt undan böckerna och fått träna lite seriöst på dansen.
Det blir svart.. farligt att lägga sig i soffan när man är slut i kropp och själ. Suck, nu kommer jag inte kunna somna sen, typiskt.. Nåväl, det finns säkert nån bra film man kan se. Jag hittar alltid nått, även om det inte har samma charm själv. Msn, Tv, Spotify rullar.. Multitasking perhaps? Ja jag är van. äh va tusan, jag skriver lite istället..
Vet du vad som är felet med dig robin?
En kopp som kan förändra världen.
Have some coffee or at least a cup of tea
Have you ever thought about how better the world would be if every people in the world would have their daily cup of coffee or tea? It's obvious that the world would be better place to live in!
(Oh well, I guess it also would be a bit fatter place but anyway).
If you think about it, how do you actually feel in the morning before you get your daily cup of caffeine? Sleepy and cranky I would guess and you are probably thinking that the whole world is against you. But then after that first cup of coffee (or tea) you would be feeling like you actually could climb mount Everest if you wanted to. Add a sugar rush in the form of a cookie into that and you'll soon notice that you will turn into a happy cat.
A simple thing as some caffeine and a sugar rush that only would take some minutes of your precious time each morning would lead you into being in a happy mood and that of course would lead to you being more friendly when you meet or interact with people during the day. A simple thing as being in a happy mood would also make other people happy as well and that can't be bad, right?
It's pretty easy to understand that being friendly towards other human beings would prevent a lot of conflicts or misunderstandings during the day. Small conflicts are often only the start of big things, like relationship breakups, murder or even cross wide war could be started due to it.
Also if we all just took a minute of our spare time, sat down over our wonderful cup of wonders and that crunchy cookie and just relaxed a bit our own life would be a lot less stressful leading to a better life.
There's only positive things regarding taking a break each day, drinking coffee or tea and having a biscuit or two. Well the fattening part could be bad, but it's only to go out and run it off (and that's also a good way of having a better life).
Do you see my point now? With a simple cup of coffee (or tea) each day, we could make the world and our own lives so much better.
So Have some coffee or at least a cup of tea
/ English C assignment - Make a speech
Robin Hermansson
Alla Hjärtans Maskerad.
Alla Hjärtans Maskerad
Maskerad, hjärtans känslor på parad, maskerad
Dölj dina känslor, Låt ingen se vår charad.
Maskerad, våra hjärtan just idag, maskerad.
Se dig runt omkring, ingen märker nånting.
Svart på vitt
Rosor i rött
Hjärter ess
Socker sött
Spår av rouge
Och en best
I livets främsta test
Så ta din tid, virvla lugnt
I Kärlekens karusell så spinner man runt
Maskerad, hjärtans dans på parad, maskerad
Bakom din mask, ser ingen vår charad.
Maskerad, våra möten just idag, maskerad.
Se dig runt omkring, vem märker nånting?
Valsar fram
Vilken charm
Vem är det?
Ingen vet
Kom nu hit
Så går vi dit
På livets främsta maskerad
Tänk på det, en hemlighet
Tänk på det, en hemlighet
Tänk bara! Vad är du så rädd för?
Låt oss ta den tid,
Låt oss låtsas
Och förr eller senare
Ska du förstå allting
Och förr eller senare
Ska jag förstå allting..
/Robin Hermansson
Tillägnad <3
Inspirerad av Phantom of the Opera
1994 - <3
Det här slog mig precis, som en elchock kan väcka en död så slog det mig såpass mycket att jag inte kunde hålla mig ifrån att slänga upp min nya mini-pc och skriva ner det här, att man bara sovit 40min gör inget heller för det här är betydelsefullt!
1994 - säg mig, är det mitt första stora minne ifrån dansen?
Jag vet egentligen inte ens själv när det hela börjad, jag själv brukar säga runt 5:e klass, men morsan brukar alltid säga att allt startade i 3:an (en gammal bekant ifrån lågstadiet har även påpekat detta för hon mindes tydligt att det var i 3:an eller 4:an då hon flyttade som jag och min dåvarande danspartner jennie buggade). Nåväl, det är en sak som jag ska ta reda på. Men när jag låg här så flög ett årtal förbi och det kändes nått alldeles speciellt.
1994- året då Sveriges landslag tar brons, året då ravelli gör sin makabra straffräddning men det är inte det som dök upp i hjärtat.
1994 tror jag var året då jag fick ett av mina större dansminnen, i form av en pytteliten pokal med texten "Påskbuggen" prydandes på framsidan. Kan det verkligen stämma? Jag minns att swing arrangerade en egen tävling, att vi var många barnpar på den tiden och att vi placerade oss 3:a. Minns denna pokalen såväl, hur stolt jag var och så oerhört lycklig över att man inte slutat som alla andra gjorde utan fortsatte dansa mig fram! Jag har egentligen inte tänkt på just det här minnet innan, det har alltid vart annat som har vart på tankarna, för det finns vissa saker jag aldrig kommer glömma ifrån dansen. Därför fick jag nästan lite glädjetårar över tanken på att.. 1994, Pokalen, Känslan. Det kanske var det som fick mig att hålla på i alla dessa år? Vill springa och packa upp den där pokalen nu, varför har jag gömt den i skymundan i en flyttkartong.. och bara njuta och ta reda på om det verkligen är sant! Hände det verkligen, åh.
En dag så måste jag få berätta hur allt började, vilka stunder jag minns mest och såklart få berätta om det som förevigt kommer va nått jag ska minnas inom dansen, det mesta vackra minnet som gungade min värld!
Det finns.
Den personen som stjäl energi istället för ge vill jag verkligen inte vara.
Flygplansbolagen som gillar att dela upp människor i klasser, flygvärdinnor som mer än gärna drar för gardinen till första klass och kollar tillbaks med en blick sägandes "Om ni bara hade arbetat lite bättre".
Den klass som inte förmår sig att ha förstående för andra klasser vill jag inte tillhöra.
Den personen som stjäl energi istället för ge vill jag verkligen inte vara.
Jag är och kommer va den jag är, på gott och ont förståss. =)
Läs och va glad.
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen'
Enjoy.
Ett sällsynt exemplar!
Det kom som en uppenbarelse. En sådan simpel sak som att ha fått säga det som fanns på hjärtat, att få ha tröttat ut kroppen helt till den punkt man bara känner att nu lever man. Jag gillar det här, att va den jag är. Och att jag svänger värre än en lindy hop (okej då, jag borde pulsa mer). För en gångs skull slutade jag tänka och vet ni vad? Det kändes bra. Så vafan.. Det får gå som det går, det får bli som det blir.
Jag är fast i ett trafikljus och det visar inte rött, men inte grönt heller. Här står man i skenet av ett gult ljus.. men va tusan, jag kan väl leva under tiden! Njuta av tillvaron, av nära och kära, av mysiga minnen och nya som kommer skapas. Well, Hey robin :) du har kanske lärt dig nått idag. Och vet du, oavsett om trafikljuset kommer visa rött, eller grönt framöver, så gäller det att ha njutit av vägen dit.
Tack!
.. And then what?
I can't get to sleep
I think about the implications
Of diving in too deep
And possibly the complications
Especially at night
I worry over situations
I know we will be alright
Perhaps its just imagination
Day after day it reappears
Night after night my heartbeat, shows the fear
Ghosts appear and fade away
/ Overkill- Men at work.
Kunde inte sagt det bättre själv.
Robins värld.
Det är mörkt. Väldigt mörkt, just nu är det bara en datorskärm och ett väldigt skinande G15-Tangentbord som lyser upp tillvaron. Spotify spelas i bakgrunden och det är även det som styr mina känslor just nu, nyfunna låtar sätter sina spår. Framför mig har jag filosofins värld uppslagen, Kaptitel 10 - Tvivel ger sinnesro för att va exakt och det är även det som styr mina tankar för tillfället.
Om du söker efter något så måste man förr eller senare finna det eller komma fram till att det icke står att finna, då hamnar du i ett vägval. Antingen fortsätter du sökandet eller så kommer du till den slutsatsen att det går inte att finna. Men ibland måste väl resan och sökandet va en viktig del av målet? Längtan och väntan för att just ditt mål och det du allra helst vill ska ske kan ju va olidlig ibland. Men när du väl står där vid målet så är det ju helt klart värt varenda minut spenderad för att ta sig dit.
Oväntade händelser och inspirerande möten kommer alltid finnas på vägen, det gäller bara för dig att besluta hur du ska reagera och fortsätta därefter, alla val vi gör här i livet leder nånstans (förhoppningsvis till det bättre). Som den lilla flickan i sofie's värld. Hela hennes världsbild förändras pga några små mystiska brev som dom här filosofiska frågorna.
Hur kommer det sig att många människor blir så vana vid världen att de en vacker dag slutar att förundra sig? Vi blir sakta men säkert för medvetna om att allt funkar på ett vis och så kommer det va. Men tänk om vi alla skulle sluta ta allt för givet och börja förundras över hur livet ser ut. Är det verkligen inte fascinerande att höra ljudet av precis ingenting och finns det inte nått ljus i mökret? Man vänjer sig alltför lätt vid allt och inget. En sådan enkel sak som en tanke eller handling av kärlek kan få vem som helst att känna sig värdefull, men hur ofta tänker vi egentligen att vi hade kunnat göra nåns dag, eller gunga världen för nån? För man har väl vant sig vid det faktum att man inte behöver bli påmind..
Nu till nått annorlunda. Helgen? Ja, den har vart äventyrlig! Dans på swing som vart oväntat kul och sedan en "mindre" rofylld lördagsutgång. Men ja man kan inte ha allt här i världen. Detta leder mig nu till följande: En vecka fylld av plugg, sjukt mycket plugg och en massa träning. Det här med motion är bra. Väldigt bra för att påpeka hur mycket nytta den gör. Så ATC ska få sig en påhälsning imorgon om jag hinner efter Buggkursen, mer kondis till robin betyder mycket mer rolig dans och det kan ju inte va fel?
Jag hoppas också på lite glada nyheter =), snart gäller det ju och det är inte vilken händelse som helst! Och för övrigt är jag uppe alltför sent, o det är egentligen utan minsta lilla inspiration för att skriva nått jag själv anser va "vettigt". Så jag avrundar helt enkelt med:
"Hold me, tell me everything’s ok." - Itchy Daze.
//.. a part of me is called robin.
Zombie.
What's in your backpack?
Av en ren slump fick det bli filmen Up in the Air sent igår natt efter att man spenderat kvällen med att träna. Filmen är för övrigt en ren väckarklocka som väcker tankar och svar. Helt klart sevärd och det var även den här filmen som fick mig att inspireras till detta. Så all eloge till denna filmen.
Prelude:
Hur mycket väger ditt liv? Lek med tanken för en sekund att du bär på en ryggsäck. Jag vill att du ska packa ner dina saker i den. Börja med dom små sakerna för att därefter packa ner dom större. När du gjort detta så vill jag att du börjar packa ner människor i din närhet, börja utifrån med lätt bekanta, vänners vänner och gå djupare innåt för att tillslut packa ner din stora kärlek. Du har nu packat ner ditt liv i en ryggsäck, känn efter hur ryggsäcken nu tynger dig. Vad skulle hända om vi nu satte eld på ryggsäcken? Skulle livet bli "lättare" då?
Jag tror faktiskt inte det. Men det viktiga att poängtera här är att det gäller att prioritera vad du lägger i ryggsäcken för att livet ska röra sig framåt. Hela livet så kommer du få göra nya bedömingar om vad som på nytt bör läggas i, bytas ut eller helt enkelt vad som behöver tömmas. Denna ryggsäck måste behandlas varsamt, för känslorna och personerna du lägger i den är betydelsefulla och en ryggsäck som vi alla vet håller inte för oacksam behandling som världen kan tänkas överraska oss med.
Ta en minut eller två nu och fundera på vad du skulle stoppa ner i din personliga ryggsäck.
Mitt sociala experiment:
Nu till det roliga! Jag vill att du hjälper mig här. Alla objekt här i livet har ju sina egenskaper, en kudde kan va kramvänlig och go, en gummiboll kan va energirik och sprallig, och så vidare. Men om du själv skulle beskriva din personlighet med ett valfritt objekt, vad skulle det då vara för något? Tänk på det och var så vänlig och skriv det kortfattat i en kommentar här, ingen förklaring till varför du just valt det objektet behövs.
Sammanfattningsvis:
Ja, jag stjäl några minuter av din dyrbara tid. Men jag lovar att det uppskattas att jag får lov och göra det. Det här kommer bli intressant, meningsfullt och är bara ett steg i ett mål som jag försöker nå.
// .. Allow me to be robin
Hur är känsla uttryckt i handling?
Ibland räcker det med en liten gest av omtanke för att du ska gunga nåns värld, få nån på fötter eller bara bringa fram ett leende på läpparna. Fundera lite på det så ska jag inte stjäla alltför mycket av din tid, jag vill bara avrunda med att låna några rader ifrån Sonja Aldén's - Du får inte. Läs och njut =).
"Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet
Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro".
Och kom ihåg, framgång är att vakna upp på morgonen så exhalterad över vad du måste göra att du bokstavligen flyger ut genom dörren.
Andas.
Dear reader
Jag hade inget att skriva idag. Det trodde jag iallafall när jag satte mig här. Men ack ibland så kommer det bara. Musiken inspirerar alltför bra vid den här tiden på dygnet, finns ju så många borden i livet man skulle tänka på och att sova tidigare är en av dom. Jag måste verkligen bättra mig. Ja, det finns väldigt mycket jag borde bättra mig på. En sak jag har förstått är att jag på nått sätt borde börja sätta mig själv i första hand lite oftare. Det är verkligen något jag inte är bra på, speciellt i vissa sammanhang. Att bara på nått sett se till att händelser och tankar också gynnar mig på ett bra sätt, filosofiskt, kroppsligt och för själen. Ett bra steg på vägen det här. Jag vet hur jag har levt men jag vet också hur jag vill leva. På gott och ont finns det saker jag hoppas på ska inträffa, för det vill jag. Jag vet också hur jag inte vill att det ska va, därav så tänker jag påverka och ta tag i saker och ting. Se, jag har kanske en chans här i livet trots allt. =) Blir jag nått pass klokare på det jag skriver? Jag vet inte.. Dock så är det på ett sätt trevligt att veta att jag kan ibland, hey jag har tillochmed bakat idag (happycat).
Jag.. det slog mig precis, vad som har präglat min uppväxt.. jag vet inte vad man ska säga, det är blandade känslor i tankarna nu.
Jag måste härifrån..
Svart Blogg.
Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls. När tiden går för fort och världen gungar så finns det alltför mycket tid över. Nu säger jag inte att det är fel med att det finns tid över för saker som Äventyr, Kärlek och Dans! Tvärtom, när det finns tid över för mysiga upplevelser ska man helt klart njuta och leva för stunden. Dock så finns det just nu alltför mycket tid över för att tänka och det betyder att alla möjliga scenarion spelas upp just nu, likt en pjäs skriven av shakespeare så har jag också skrivit mina tankar för att va förberedd på det jag minst av allt vill uppleva. Jag har just nu insett att det är det här som omedvetet får mig att undvika att försöka sova, denna pjäsen har spelats alltför länge.. Tänk om jag kunde sluta tänka, för det här är så onödigt. Pjäsens innehåll är ju något jag själv har satt ihop fiktivt och om jag stannar upp en extra sekund, lyssnar på hjärtat och hur jag känner.. Så vet jag att den tragedin pjäsen handlar om egentligen bara är en ridå för något som jag vet är kärleksfullt och vackert! Ibland måste man bara låta förnuftet besegras och lita på vad ens hjärta och känslor säger, för jag vet att minsta lilla inspiration ifrån den/det jag håller varmt i hjärtat kan utföra mirakel på mig.
"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar. " /Nalle Puh
..och lilla fågel blå
Jag har aldrig direkt vart speciellt bra på många saker. Jag kan dansa, därav kan jag säga att i bästa stund så borde jag va en medelmåttig dansare iallafall. Jag kan inspirera och uppmuntra människor, därav kan jag förhoppningsvis säga att jag kanske är en "betydelsefull" människa, (för nån/några i mitt liv). Det måste va det här som jag kanske är lite bra på i livet.
När man då egentligen inte vet hur man ska inspirera eller glädja (något man själv känner att man kanske är lite bra på vanligtvis) den lilla fågeln blå som ramlat ur boet och fått se en annan del av den stora vida världen, så uppstår en väldigt "konstig" känsla inuti, en enda liten vindpust i rätt riktning hade ju räckt för lilla fågeln blå för att upptäcka stjärnorna och få sväva i himlen igen. "Det kunde ju lika gärna ha varit jag".
05.40
Till dig som läser allt det här vill jag först tacka för att du tar dig tid att läser vad jag har på hjärtat, idag såsom alla andra dagar då jag skriver om mina egna tankar, funderingar och känslor, skriveriet är något som jag faktiskt mer och mer brinner för och därför är det kul att det kanske är nån där ute som läser alla konstigheter som jag skriver.
(Ps. Avnjut gärna Staffan Hellström's - Lilla Fågel Blå medans du läser)
//And then there was Robin.
