Andas.
Kap 1.
Vilken förunderlig borg. Belägrad högt upp på en högt avlägsen plats, nästan som i en fantasi värld. Mjo, det måste va i en fantasi värld det där slottet finns, det skulle aldrig att funka att bygga det som dom gjort på den tiden. Åh, nacken värker. Det var inte så bekvämt att ligga i en tandläkarstol alltförlänge. Sitter och väntar på att dom ska plåga mig. Har blivit stucken av en gigantisk nål och hela högerläppen är bortdomnad. Väntan gör att spänningen byggs upp, jag som försöker lära mig att slappna av. Hmm, nu är det dags. Andas, du måste tänka på andningen robin!
Lägger händerna på magen, känner hur bröstkorgen fylls med luft. Ja, jag tänker på andningen. Helgen, resan i ett snöfyllt sverige, dansen och pulsandet, kritiken och snacket. Ja helgen har varit lärorik, bara jag inte drar paraleller till en negativ tid nu, jag kan inte förknippa det här fina med något sådant.
Vaknar upp ur tankarna, ljudet är nog nästan det värsta, att höra hur det borras, men det är inte så farligt som jag minns att. Trevliga människor det här med, frågar hela tiden om allt är bra, känns tryggt.
10-minuter senare och en massa nya tankar och funderingar så var det klart. Puh, det känns bra. Slänger av mig dom blåa sockeplast överdragen och beger mig ut i den snöfyllda lilla byn.
Traskar uppåt mot arbetsförmedlingen, planen var att hämta ut några utbildningskataloger och börja leta. Kanske är det så att jag behöver ett nytt mål, att jag bör ge upp det jag har nu och satsa på nått som faktiskt får mig att må bra.
Snö överallt, känns nästan som att den aldrig kommer att ta slut. Bara i helgen ställde den ju till problem då man skulle ut o resa till GBG. Fast tåget kom ju fram, även fast det krävdes att lokföraren var tvungen att gå ut och skotta. Framme vid arbetsförmedlingen, ja sicka minnen det här väcker. Dock är det nog något man hellre hade glömt bort, men nu får man ju iallafall sina kataloger och bara det är ett steg i rätt riktning.
Beger mig sakta men säkert hemåt, fylld av tankar och nya utmaningar att ta mig igenom, men först och främst ska jag lära mig att andas.
Vilken förunderlig borg. Belägrad högt upp på en högt avlägsen plats, nästan som i en fantasi värld. Mjo, det måste va i en fantasi värld det där slottet finns, det skulle aldrig att funka att bygga det som dom gjort på den tiden. Åh, nacken värker. Det var inte så bekvämt att ligga i en tandläkarstol alltförlänge. Sitter och väntar på att dom ska plåga mig. Har blivit stucken av en gigantisk nål och hela högerläppen är bortdomnad. Väntan gör att spänningen byggs upp, jag som försöker lära mig att slappna av. Hmm, nu är det dags. Andas, du måste tänka på andningen robin!
Lägger händerna på magen, känner hur bröstkorgen fylls med luft. Ja, jag tänker på andningen. Helgen, resan i ett snöfyllt sverige, dansen och pulsandet, kritiken och snacket. Ja helgen har varit lärorik, bara jag inte drar paraleller till en negativ tid nu, jag kan inte förknippa det här fina med något sådant.
Vaknar upp ur tankarna, ljudet är nog nästan det värsta, att höra hur det borras, men det är inte så farligt som jag minns att. Trevliga människor det här med, frågar hela tiden om allt är bra, känns tryggt.
10-minuter senare och en massa nya tankar och funderingar så var det klart. Puh, det känns bra. Slänger av mig dom blåa sockeplast överdragen och beger mig ut i den snöfyllda lilla byn.
Traskar uppåt mot arbetsförmedlingen, planen var att hämta ut några utbildningskataloger och börja leta. Kanske är det så att jag behöver ett nytt mål, att jag bör ge upp det jag har nu och satsa på nått som faktiskt får mig att må bra.
Snö överallt, känns nästan som att den aldrig kommer att ta slut. Bara i helgen ställde den ju till problem då man skulle ut o resa till GBG. Fast tåget kom ju fram, även fast det krävdes att lokföraren var tvungen att gå ut och skotta. Framme vid arbetsförmedlingen, ja sicka minnen det här väcker. Dock är det nog något man hellre hade glömt bort, men nu får man ju iallafall sina kataloger och bara det är ett steg i rätt riktning.
Beger mig sakta men säkert hemåt, fylld av tankar och nya utmaningar att ta mig igenom, men först och främst ska jag lära mig att andas.
Kommentarer
Trackback
